Gamla skelett i garnkorgen, och om hånfulla trådar.
Som ni redan vet så är jag i full färd med att virka en filt. Den består av ett otal små mormorsrutor o den för med sig många små fördelar. Ibland när man virkar så kan jag-måste-bli-färdig-demonen komma o ta över hela arbetet. Det går liksom inte med en filt, för även om jag virkar en hel kväll så får jag ändå inte mer än gäng rutor, o inte ens ett maratonvirk skulle få den att bli färdig i nuläget, så måste-bli-färdig-demoner gör sig inte ens besväret.
Belöningen ligger i att varje ruta ändå är ett avslutat kapitel, så det infinner sig aldrig en känsla av att bli hängande i luften (sanna, nu tänker jag på dina suckar över en tröja som pågått i evigheter -o hur svårt kan det vara att få det till 30cm, äh, jag drar lite i den -kommentarer). Eller avslutat kapitel är väl kanske en överdrift, varje ruta genererar ju 8 ettriga trådar som stirrar hånfullt på stoppnålen, som i ren förfäran har gömt sig i lilla facket i min väska o lever där ut sin prestationsångest i tysthet.
En annan grej med filtar är att de liksom äter upp alla små gamla rester, luddhögar och småtrassel som ligger i korgen och inte gör någon nytta alls. Och man får ju gräva djupt eftersom det verkar som om det mesta kan bidra till en liten ruta. Jag har ett brunt ylle som vittnar om en kofta i mellanstadiet som aldrig blev färdig, små pastellfärgade virrvarr från sannas snygga åttiotalskreationer på flickrummet och till min egna förvåning, ett klargult nystan som jag såg i nytt ljus i dag. I bästa fall har nån glömt det här, i värsta fall har jag bortträngda garn-minnen!
Mormorsrutor kan mycket väl funka som tidsmarkörer. Lekplatsen i solen. 4 rutor. Vad ska jag plantera? 1 ruta. Hur svarar man på det här smset? 1 ruta. Söndagsångest? (sök i itunes på Sunday o glöm inte att läsa hemlisarna på postsecret) 2 rutor. Ja, ni förstår. Ungefär som när jag räknade allt i bugg i andra klass, eller hur willem räknar om allt i hur mycket en bionicle kostar. Fast i garn-tid. Det jag i alla fall ville säga men gör allt för att bubbla föbi är att jag virkade in det där gula nystanet i filten igår. I mitten är det mest grått, sen lite grönt och blått. Nu gult. Jag tvivlar på att det är påsken och jag lovar att det inte är ett aprilskämt.
Jaa!! Idag får jag äntligen sitta på föreläsning och dricka meningslöst mycket kaffe med m & c. Vilket socker!
/L
Belöningen ligger i att varje ruta ändå är ett avslutat kapitel, så det infinner sig aldrig en känsla av att bli hängande i luften (sanna, nu tänker jag på dina suckar över en tröja som pågått i evigheter -o hur svårt kan det vara att få det till 30cm, äh, jag drar lite i den -kommentarer). Eller avslutat kapitel är väl kanske en överdrift, varje ruta genererar ju 8 ettriga trådar som stirrar hånfullt på stoppnålen, som i ren förfäran har gömt sig i lilla facket i min väska o lever där ut sin prestationsångest i tysthet.
En annan grej med filtar är att de liksom äter upp alla små gamla rester, luddhögar och småtrassel som ligger i korgen och inte gör någon nytta alls. Och man får ju gräva djupt eftersom det verkar som om det mesta kan bidra till en liten ruta. Jag har ett brunt ylle som vittnar om en kofta i mellanstadiet som aldrig blev färdig, små pastellfärgade virrvarr från sannas snygga åttiotalskreationer på flickrummet och till min egna förvåning, ett klargult nystan som jag såg i nytt ljus i dag. I bästa fall har nån glömt det här, i värsta fall har jag bortträngda garn-minnen!
Mormorsrutor kan mycket väl funka som tidsmarkörer. Lekplatsen i solen. 4 rutor. Vad ska jag plantera? 1 ruta. Hur svarar man på det här smset? 1 ruta. Söndagsångest? (sök i itunes på Sunday o glöm inte att läsa hemlisarna på postsecret) 2 rutor. Ja, ni förstår. Ungefär som när jag räknade allt i bugg i andra klass, eller hur willem räknar om allt i hur mycket en bionicle kostar. Fast i garn-tid. Det jag i alla fall ville säga men gör allt för att bubbla föbi är att jag virkade in det där gula nystanet i filten igår. I mitten är det mest grått, sen lite grönt och blått. Nu gult. Jag tvivlar på att det är påsken och jag lovar att det inte är ett aprilskämt.
Jaa!! Idag får jag äntligen sitta på föreläsning och dricka meningslöst mycket kaffe med m & c. Vilket socker!
/L
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
http://app.blogg.se/trackback/ping/5179860
http://app.blogg.se/trackback/ping/5179860